Lerums tidning

Ingemar Stenmarks klassiska ”de ä bar och åk” må vara på tok för simpelt för att förklara hans framgångar, men faktum är att det ligger mycket i det korthuggna citatet.

 

– Hjärnan kan vara idrottarens värsta fiende om denne inte kommer underfund med hur den funkar.

 

Det säger Barbro Sundberg, som bland annat är mental tränare åt Lerums konståkare John Olof Hallman och Elin Hallberg och tidigare har samarbetat med OS-seglaren Anna Kjellberg.

 

På Stenmarks tid var det dock ytterst sällsynt med idrottare som ägnade sig åt mental träning. När den svenske pionjären Lars-Eric Uneståhl började introducera idrottspsykologi på 70-talet var det få som förstod sig på hans forskning.

 

– Då var det många som skrattade och många journalister har gjort sig roliga över mental träning. De tyckte att ”vad då huvudet? Idrott handlar ju om att springa fort och kasta långt”, säger Barbro.

 

Men själv skrattade hon inte när hon som ung GIH-student deltog i Lars-Eric Uneståhls idrottspsykologiska tester.

 

– De gav fantastiska resultat. Jag föll pladask och läste allt som gick att läsa.

 

Brytpunkt 2010

Efter att Uneståhl drog igång sin forskning skulle det dröja flera decennier innan mental träning slog igenom. Barbro minns en viktig brytpunkt för svensk del.

 

– Det var efter OS i Vancouver 2010 då skidskytten Helena Jonsson kraschade totalt genom alla resultatlistor. Hon var skeptisk mot mentala träning men började samarbeta med en mental tränare som heter Stig Wiklund och året efter kom hon tillbaka och blev världsmästare igen.

 

Bland senare exempel kan Charlotte Kallas VM-medaljer och U21-landslagets EM-guld i fotboll 2015 nämnas som insatser där idrottarna själva pekar på mental träning som en viktig del av framgången.

 

Känns genomslaget som en revansch mot alla som gjort sig lustiga?

 

– Nej, jag ser det inte så, men jag visste vad jag hade i min hand.

 

Mental träning inom idrotten kopplas ofta samman med prestation, men Barbro börjar i en helt annan ände.

 

– Ofta samarbetar jag med ungdomar där många, och kanske framför allt tjejer, i grund och botten inte har en solid grund att stå på. De har ingen självkänsla, de tycker inte om sig själva om de inte presterar.

 

Det finns många talanger som dominerar totalt och vinner allt de ställer upp i, men förr eller senare kommer motgångarna. Inte sällan när de börjar möta andra talanger utanför sina distrikt. Är de inte mentalt förberedda är det många som börjar må dåligt, som inte tycker att idrotten är lika roligt längre, och i många fall också slutar.

 

Balans i livet

För att skapa en solid grund krävs att idrottaren vidgar vyerna utanför den idrottsliga arenan.

 

– Därför börjar jag alltid med vilken balans idrottaren befinner sig i vad gäller familjen, skola, jobb, mat och kärlek. Stolpar som är viktiga i livet, förklarar Barbro.

 

Varje idrottare har sina egna svaga länkar och Barbro tar adepten Elin Hallberg som exempel.

 

– Hon var inte rädd för att prestera dåligt för egen del, men hon var rädd för att göra tränare och föräldrar besvikna. Personer runtomkring som stöttar henne enormt.

 

Nästa steg är att skapa målbilder och ta reda på drivkrafter, som kan vara exempelvis glädje, stolthet och energi. Enligt Barbro är mental träning inte bara viktigt för toppatleter. Inte minst i ungdomslag måste tränaren ta hänsyn till att vinna inte alltid behöver vara målet. Och det är tränarens uppgift att möta varje individ på dennes nivå.

 

För att en idrottare inte ska bli förvirrad av olika direktiv är det också viktigt att den vanliga tränaren och den mentala tränaren samarbetar, och inte minst att idrottaren själv är involverad.

 

– Idrottare har mycket press på sig som de måste stå emot. De måste trivas, få lugn och ro och därför är det viktigt att de är delaktiga i hela processen. De är inte bara robotar som kan styras.

 

 

Läs hela artikeln här